Etiketter

tisdag 28 augusti 2012

Nora


Nora är huvudrollen i boken ”Sanningen eller konsekvens”. Annika beskriver henne inte så mycket i boken men jag vet att hon har medellångt brunt hår och är inte så lång. Hon är huvudrollen i boken därför att den handlar om hennes liv, hur hon har det i skolan och i hemmet. Hon beter sig inte på något speciellt sett, hon är ganska ambitiös i skolan, som en normal tjej är (jag tror i alla fall det). Hon är lite deprimerad för att hennes vän Sabina inte pratar mycket med henne, eftersom hon hittade en ny vän.

måndag 27 augusti 2012


Hattanalys



Vit hatt – Fakta
Jag heter Alexander Bartosik och är 13 år gammal. Mina familjemedlemmar är Izabela, Jacek (mina föräldrar) och Michael (min halvbror). Izabela är 45 år gammal, Jacek är 55 år gammal och Michael är 25 år gammal.
Jag är inte så sportig men jag går på en sport som heter Undervattens rugby, den sporten är inte så känd. Det är som rugby fast under vattnet, som man hör på namnet.
Man har en boll fylld med saltvatten (för att den ska sjunka) som man ska sätta i fiendens mål, som är en korg. Reglerna är enkla: Man får göra vad man vill med den som har bollen, (förutom att dra I utrustningen).

Gul hatt – Positivt
Jag är ganska bra på UV-rugby. Jag är en bra vän och jag är ambitiös i skolan när jag är intressered i ämnet. När jag är pigg är jag glad och när jag är glad är jag snäll.

Svart hatt – Negativt
Jag kan vara otålig ibland. Jag kan bli arg ganska lätt ibland. När jag är trött gnäller jag ganska mycket och vill inte göra något, bara sitta vid datorn.

Fortsättningen på "I love you Rebeka"


- Kan jag inte få göra det nu? Jag ligger ändå ett kapitel före i matten.
-Gå då, sa Eva-Britt. Men kom tillbaka så fort du är klar.
-Ok, ses, svarade jag.
Jag reste mig, gick ut ur klassrummet och stängde dörren med ett brak. Det ända jag tänkte på vägen till vaktis var varför Jocke skrev det på väggen med en fet tuschpenna, det är ju bara onödigt, och barnsligt...
vägen till vaktis var inte så lång, jag sprang dessutom dit. 

Man märkte verkligen att det var hans rum, det stod: VAKMÄSTARE med stora guld bokstäver på en trasig träskylt, jag fick en liten rysning när jag kollade på den, han är en skum människa som dyker upp på skumma ställen. 
Jag öppnade dörren, men ingen var där. Jag tog hinken och borsten i min hand och  stack, utan att fråga, det var ju ändå ingen där. Och så sprang jag tillbaka, till väggen där det stod ”I love you Rebeka”. Jag kände mig ganska glad att jag fick tvätta bort ”dumheten på väggen”, som jag kallar det för, men egentligen skulle jag göra något annat om jag fick välja. Så jag stod där och skrubbade och skrubbade och skrubbade och skrubbade, inget hände, jag skrubbade lite till...och lite till men ingenting hände!!! nej, nej nej!!! Jag vände mig om för att lämna tillbaka hinken och borsten, det gick ju inte bort! men där stod en mystiskt man med ett vitt huvud två långa ben och armar, han var typ 3 meter lång! han bara gapade med sin stora mun, han kunde inte stirra för att han hade inga ögon. han tog mig i armen och sa ”Du frågade inte om du fick låna hinken och borsten, så nu KOMMER DU MED MIG REBECKA!” Jag blev chockad, men till slut fattade jag att det var han, vaktmästaren. 

SLUT... Eller?